30 april 2009

svarta fåret

Fårhagen har blivit ett av favoritställena. Det är så kul att kunna springa fritt och leka där, det känns lite tryggare. Russell ser nästan ut som ett litet lamm när han går där och nosar. Tur att det finns två hagar, det blir en till hundarna och en till fåren när de får komma ut. Det enda man måste se upp lite med är andra hundar, men Russell har ju vuxit till sig lite nu. Det är skönt. Ibland träffar han någon att leka med i hagen också. Den som varit roligast hittills är en svart cockerspanieltjej. På bilden här har han just hittat en godisbit i ett träd.



19 april 2009

17 april 2009

Klippmaskinterror


Nää, nu börjar Russell se ut som en schnauzer. Det går inte att skjuta upp längre, nu måste klippmaskinen fram igen. Den här gången tänkte vi pröva att klippa pälsen på kroppen lite också, men åh vad det var svårt. Vi testade att hålla emot både skinnet och pälsen som bara ville åka med i klippmaskinens riktning. Vi fick inte av så mycket päls och tur var väl det, för det verkade bli ganska ojämnt. Russell klarade att hålla sig ganska lugn, åtminstone så vi kunde hålla på en stund. Han fick godis när han var duktig och stilla. Jag tyckte det gick ganska bra i alla fall. Sen klippte vi nosen också. Det var det svåraste, men klippningen tog i alla fall. När jag klippte framme vid nosen försökte han slicka på klippmaskinen, men han gjorde inte illa sig.

Vi klippte med 1 cm och 8 mm längd på kammen och det blev i alla fall finare än förra gången, för då fick han alldeles spetsig nos. Fast det blev inte så jämnt, jag kom inte åt överallt. Men man ska inte överdriva, bäst att sluta medan det fortfarande går ganska bra. Vi får väl ta fram maskinen snart igen så det blir lite tätare träningstillfällen. Efteråt fick Russell lite mer godis för att han hade varit så duktig. Oj vad trött han blev, han somnade med en gång.

Men titta vad fin han är!

Said och Moses har också fått nya frisyrer. De var lite lättare att klippa, fast Moses fick också lite godis från påskägget för att orka det sista. Man lär sig en del knep.

16 april 2009

fågelapportering


Berättat av Moses: Jag berättar bara om jag slipper läsa det sen. Russell hittade en död fågelunge idag när vi var i fårhagen. Man såg att den var död och det knaprade när han bet på den. Han sprang iväg med den. Vi ville inte ta i den för det var så äckligt. Vi gav Russell varsin godis och då släppte han fågeln till slut. Sen fick Russell bära apportgrejen när vi gick hem. Nu får Russell inte slicka oss på händerna förrän han har borstat tänderna.

10 april 2009

Gnagare

Nya tänder på gång? Bitandet har fått ny fart. Nu förbrukar Russell tuggpinnarna på löpande band som han annars knappt brukar titta åt. Moses nya blanka träningsoverallsbyxor är svåra att hålla sig ifrån såna här dagar.


Det har varit en skön dag. Vi har varit ute en del i skogen. Russell fångade en ödla, men Magnus hindrade honom från att äta upp den. För att han skulle börja tänka på något annat och inte leta efter ödlan igen fick han göra en spårövning och leta efter Said som sprang iväg och gömde sig.

9 april 2009

Långben


Det är en sak som jag har glömt att berätta om.
Att Russell växer hela tiden syns ju. Det är nästan så man märker skillnaden från en dag till nästa. Barnen har ritat märken av hur hög han var när han kom hit på dörrposten där de brukar mäta sig och han har vuxit flera centimeter på en månad. Men det märks på andra sätt också. Nu vill han gärna sträcka sig upp och till exempel se efter vad vi äter för mat. Vi får putta ner honom och säga till. Han borde ha lärt sig ordet NER vid det här laget. När vi var och hämtade Russell blev vi varnade för att ha honom i soffan, för att han skulle kunna ramla ner och bryta benen, men nu hoppar han lätt upp där själv. Som tur är trivs han bättre på golvet. Utomhus springer han gärna över små bergknallar som det finns mycket av här. Han verkar gilla att hoppa och klättra. Jag hoppas att han inte får problem med höfterna som de kan få om de överanstränger sig. Men det verkar så lätt för honom... Här hemma överraskade han mig sist när jag hade duschat av honom i badkaret. Jag skulle just lyfta ur honom på en handduk som jag hade lagt ut på golvet, men då stod han bara där på handduken och hade hoppat dit själv. Jag blev rätt så chockad.

Det senaste framsteget som den här höjdhopparen gjorde var att hoppa ur sin kompostgaller-säng rakt upp i våran säng som är bra hög, mer än femtio centimeter. Då går det inte att stänga in honom där för att han ska vila när han är vild längre alltså. Vi får jobba med andra lugnande metoder när han börjar valpfnatta och det är väl ändå bättre i längden.


8 april 2009

Valpkurs

Idag var vi på valpkurs för första gången. Kursledaren sa att valparna hade börjat skolan. Det var jätteroligt att se alla hundvalparna, det är inte så ofta man får se dem medan de är så pass små. Det var väldigt stor skillnad i storlek mellan de olika raserna. (De var ju lite olika gamla också, men någorlunda jämngamla, typ +/- två-tre veckor från Russell) En Rottveiler och en Engelsk Springer Spaniel var störst. Jag tror de var minst dubbelt så stora som Russell. Den som var minst såg ut att vara en Amstaff Terrier, så himla söt! Jag tog inte med mig kameran, så ni får tänka er hur de kan ha sett ut. Russell tyckte det var jättekul att träffa så många andra hundvalpar. Man har ju hört att Portugisiska Vattenhundar kan vara lite reserverade, men det stämde inte på Russell idag i alla fall. Han var väldigt nyfiken på de andra. En Lagotto-valp som var bredvid oss ville han springa och hälsa på. De nosades och Russell viftade på svansen hela tiden.
Den mesta träningen gick faktiskt ut på att vänta på vår tur och låta bli att springa fram till de andra hundvalparna. Men det fungerade ganska bra att göra "ryggsäcken" då, när man sitter på huk bakom hunden och klappar den lugnande på bröstet. Russell klarade allt vi skulle göra, det var lätt för honom. Bara när vi skulle göra en följsamhetsträning utan koppel, då sprang Russell och bajsade i stället. Det var nog därför han hade så svårt att stå stilla och vänta innan. Alla väntade medan jag tog upp bajset. Sen följde han i alla fall efter mig perfekt när jag vände och gick åt olika håll. Hur kunde han veta att han skulle göra det just idag?


7 april 2009

Kommunikation


Russell har två ljudleksaker som både vi och han gillar. En hundvalp som skäller när man trycker den på magen. Det funkar lika bra att bita. Han snodde den ur babylådan när Aksel var här och hälsade på och han gillade den så mycket så han fick ha kvar den. Den skäller inte så högt nuförtiden. Eftersom Russell gillade hunden så mycket så har han fått en gris också. Den knarrar och grymtar när han biter på den. Det låter ganska trevligt faktiskt. Russell gör en massa roliga ljud själv också, utan att skälla så mycket, som att han pratar med oss.



6 april 2009

Valpfnatt

Den här dagen började inte så bra. Said och Moses skulle åka bort och ha påsklov i Stockholm, så vi höll på och packade och stökade, ingen hade tid med Russell (tyckte han i alla fall). Sen gick vi ner på stan och Lova och hennes kompis som sovit över - de hade just vaknat - blev kvar med en busig hund som sprang runt och bet på allt.


När jag kom hem hade Russell kissat på dörrmattan. Jag började skölja av den i badkaret med en massa skurmedel men sen när jag skulle se vad Russell gjorde så hade han bitit sönder ett grytunderlägg av kork och det låg fullt med korkbitar i vardagsrummet. Jag blev mer orolig än arg. Tänk om han hade satt en bit i halsen! Sen sov han ända till maten, och somnade igen. Han kom upp och var så gosig och trött och ville gå och lägga sig igen, men då kräktes han i stället. Ånej! Det var väl nåt han ätit? Eller var han sjuk? Magnus tog ut honom, men när han kom in så kissade han på saccosäcken och så fick jag tvätta igen...


Resten av dagen hade vi det helt lugnt. Vi var ute och kollade på allt möjligt och det var skön sol. Russell gick jättebra i kopplet och stannade och väntade tills jag sa att vi kunde gå över vid alla vägar. Nu på kvällen tumlade han runt och bet på sina leksaker och fick mig att leka lite med honom med en trasa, för han var så gullig när han kom med den. Jag brukar släppa innan det blir nån riktig dragkamp, så får han lära sig att komma tillbaka med den. Sen tittade vi på bilar genom fönstret, det är mysigt. Men när jag kom på att jag skulle torka saccosäcken med hårtorken så fick han valpfnatt på riktigt och började anfalla hårtorken. (att han vågade!) Jag tröttnade snart och stängde av hårtorken. Då slickade han den i stället.

5 april 2009

En bra dag

I morse hittade Russell ett läskigt aluminiumfoliepaket här utanför. Han fattade väl att han inte skulle få ha kvar det för han sprang bort med det det fortaste han kunde. När jag fick tag i honom tuggade han som en galning på aluminiumfolien som spred en lukt av hamburgare, eller var det kebab. Jag blev rädd att han skulle sätta i halsen eller svälja det, men till sist fick vi i alla fall ut all folie, fast jag fick ett bett i tummen. Igår tuggade han i sig en bit baguette som han hittade innan jag hann ta den och han är också helt tokig i fågelmat. Undrar om han tycker att hans egen mat är för tråkig. Det är så jobbigt att folk slänger så mycket saker längs cykelvägen. Jag har börjat ha med mig en påse som jag plockar upp skräp i ibland, men jag har i alla fall inte gått så långt att jag plockar upp bajset efter andra hundar.


När vi kom in fick Russel duscha. Det verkade som om han tyckte det var skönt. Vi klippte också klorna och klippte bort lite krushår som stack ut från öronen. Vi skulle gå på födelsedagskalas så då måste han ju va ren och fin.

Vi åkte buss hem till Magnus pappa Mats som fyllde 65 år. Vi hade varit lite oroliga innan att bussresan skulle bli jobbig, för Russell har kräkts ett par gånger i bilen. Bortsett från den första bilresan från Surahammar, så har vi hittills inte lyckats ta oss så långt hemifrån. Men nu var vår bil på lagning, så vi var ändå tvungna att ta bussen.

Men det gick jättebra! Vi hade packat en väska med hans mammafilt i botten, i fall nån skulle behöva hoppa av bussen och gå hem med honom, men Russell var helt lugn efter ett tag och somnade i väskan. Han ville inte ens gå ur väskan när vi hade kommit fram. Han var väl trött för sen sov han länge under bordet medan alla andra åt jättegod mat som han säkert skulle ha varit väldigt intresserad av om han hade varit lite piggare, för det fanns både lax, kyckling, rökt älgkött och till och med älghjärta. Sånt borde väl fresta en hund...

Sen lekte vi i deras trädgård och hade jättekul. Det var skönt att det fanns staket, det blev lite lugnare. Russell började lära sig apportera, efter att Moses hade visat hur man skulle göra kom han faktiskt tillbaka med bollen till oss (fast lite senare hade han glömt det). Vi lekte kurragömma också och Russell var med och spelade fotboll. Han hann nästan inte busa alls för det hände så mycket nytt. Man kan säga att han uppförde sig mycket bra.

2 april 2009

Gullrussell...



Hundvalpar är inte bara mjuka och gulliga. De är busiga och har vassa tänder också. Russells uppfödare Anna har varnat oss för att det här valpbitandet kan bli ett stort problem om vi inte tar itu med det på skarpen, så nu är vi på honom direkt om han nafsar. Det har blivit många små bråk. Faktiskt har det blivit bättre. Han försöker inte alls bita lika mycket i våra kläder längre. Men han har också blivit trotsigare när han är på bushumör. Just nu sitter han och tjurar och gnäller i sin säng bakom kompostgallret och jag hoppas att han ska somna för han verkar vara helt övertrött. Han höll på och störde barnen när de skulle sova... Nej, han somnade här på golvet vid mina fötter i stället. Han fick komma ut när han hade lugnat sig.



1 april 2009

Nyhet!




Jag vill introducera en ny bloggare på min blogg! Min kära mamma. Vi kommer att skriva den här bloggen tillsammans så att det blir lite fler inlägg... ;)





Hej, det är Sanna som skriver nu. Eftersom jag har tjatat så mycket på Lova att hon ska skriva nåt i bloggen så är det inte mer än rätt att jag får prova på själv. Russell har varit hos oss i snart fyra veckor och det händer verkligen mycket. Det är helt otroligt hur fort hundvalpar växer och utvecklas!



Lova skrev om att vi hade börjat gömma oss för att Russell ska förstå att det är han som ska följa efter oss och inte tvärtom. Att gömma sig funkar...delvis. Jag menar, han kommer ju alltid och kollar var vi är efter ett tag, men han känner sig väldigt hemma här utanför i skogen nu, så han springer gärna iväg till såna ställen som han gillar, där det finns bajs. Och då är det ju bara bra för honom om vi har gömt oss så att han får ha bajset i fred. Så det funkar inte alltid att gömma sig. Nu försöker vi hålla oss lite närmare och att han ska följa med oss för att vi hittar på roliga saker. Inte så att vi har slutat med gömningen - ibland gömmer vi oss eller oftast bara börjar vi gå iväg åt ett helt annat håll, så han måste följa efter oss, men man måste ju ha lite koll.





Moses blir jätteorolig när Russell springer iväg så där, så jag har testat med att han ska få ha eget hundgodis när vi är ute, så att Russell ska komma med honom. Vi har också lekt en annan kurragömmalek. Moses visar Russell att han har en godis. Sen springer han iväg och gömmer sig bakom ett träd, medan jag håller kvar Russell. Sen får Russell springa iväg och leta, det tycker han är väldigt spännande. När han hittar Moses blir han jätteglad och så får han sin godis.