Sommar på landet

Russell var med och spelade fotboll, men han hade egna regler och ville helst bita sönder bollen. Då hade han vunnit. Han fick ha en gammal boll. Snart kunde ingen annan använda den, men det var kul ändå. En gammal keps var också bra att tugga på. Kubb var svårare än fotboll, då fick Russell vara inne och vila.

Sen lämnade vi Russell på landet i (nästan) tre dagar för att åka på ett bröllop i Norrland. Det var första gången vi lämnade honom så länge, vi som inte ens kan åka och handla utan att nån av oss måste vara hemma. Nu fick han i alla fall ha kvar det mesta av sin flock hos sig, för barnen och Marianne tog hand om honom tillsammans, så det var ju under de bästa förutsättningarna. Han tycker så mycket om att vara på landet också. Ändå var vi oroliga innan och ångrade att vi inte hade försökt träna honom mer på att ha hundvakt. Men det är ju inte så lätt att ta hand om någon annans hundvalp, med alla bus och egenheter.. ja, Lova var ju med nu också förstås och hon och Marianne (Said och Moses också så klart) gjorde ett bra jobb för Russell blev inte helt olycklig och knäckt och han uppförde sig i alla fall ganska bra när vi var borta. Här vilar hundvakterna ut i solen...

myshund

Russell gillar att mysa i soffan. Han skulle bra gärna vilja sova i vår säng också, men den är förbjuden fast han är så gosig.

joggingrundan

Russell är nyklippt idag, det kortaste hittills. Vi tänkte passa på när det ska bli varmt att se hur han ser ut med kortare päls. Den här gången behövdes det inte ens godis för att han skulle stå/ligga stilla. Han somnade nästan på slutet. Han blev otroligt mjuk och vi tycker att han ser lite mer valpig ut än innan.


Russell följer med väldigt bra ute utan koppel nu och lyssnar när vi säger att han ska vänta på oss, för det mesta. Det är nog för vi har lekt så mycket kurragömma och så håller vi på och tränar honom på att inte springa efter joggare. Det är svårt för honom att inte göra det. Han är också superintresserad av alla andra hundar. Om han ser en annan hund sätter han sig ofta ner och vägrar gå vidare. Han sitter och väntar in den andra hunden och hoppas på att få leka.


Igår när vi var ute hela familjen med Russell så tänkte jag på att han ofta kollade att alla var med. Han sprang och hämtade Said och Moses när de sackade efter och puttade på dem så de skulle följa med. Så en del följsamhet har man gratis när man är många. Det blir som ett jobb att hålla ihop flocken.

Lurven

Russells päls växer lika fort som han. Nu har ögonen börjat växa igen, fast jag klippte fram dem för nån vecka sen. Men frågan är vem som först ska få en klippning, han eller jag? Det tar mycket tid med hundvalpar, jag har glömt bort att göra en massa andra saker. Det ska bli skönt när han kan klara sig lite mer själv. Ensamträning = nyckeln till frihet. Men det är svårt med uppfostran. Om vi går för snabbt fram med ensamhetsträningen kanske han blir en orolig, skällig hund. Å andra sidan kan han ju få svårt att ta det naturligt att vara ensam hemma om vi nästan alltid är med honom. Nu har både jag och Magnus kunnat vara hemma mycket för att vi pluggar, så han har blivit bortskämd med sällskap på dagarna. Moses tycker att Russell borde få gå på hunddagis så han får ett eget liv också.

Tuggborstning

Russell börjar mer och mer ta sin plats som familjehund. Han smälter liksom in bättre. Kan vara med i soffan och mysa, leka och gosa med barnen utan att nafsa hela tiden. Han lär sig jättemycket och är nyfiken på det som vi gör. När vi borstar tänderna kommer han alltid och nosar och han blir väldigt glad om vi borstar tänderna på honom också. Förutom att han är intresserad av allt som har med tänderna att göra, så tror jag att han gillar kycklingtandkrämen.


Nu har Russell tappat nästan alla mjölktänderna. Det är bara en vass hörntand kvar. Det var inte lång tid som han var tandlös. Nya starka tänder har kommit upp på nolltid. Vart de gamla tog vägen vet jag inte. Vi har bara hittat en enda pytteliten vass tand. Moses har varit lite avundsjuk, för han har gått och väntat länge på att få en lös tand, men häromdan kände vi att en av hans tänder är lös också, så nu går han runt och vickar på den.

Russell gillar att bitas. Man kan ju förstå att han måste få bita mycket när det kommer så många tänder. Han nafsar inte lika mycket efter våra kläder längre, för det får han inte. Däremot brukar han få bita lite på våra händer ibland. Han verkar tycka att det är mysigt och så är det ju meningen att han ska lära sig att inte bita hårt. Oftast är han väldigt försiktig och annars får man ju säga ifrån, ge honom en bit-trasa, eller bara sluta leka - det är effektivt att bara vända sig bort, då slipper man ju bråket också.


En rolig sak som Russell har börjat med är att ta tag med munnen i ens hand och dra iväg. Han visar att han vill att man ska komma med honom. Ibland går han mot dörren, då förstår man att han vill gå ut och då kan det vara bråttom. Annars vill han bara ha sällskap, att man ska vara med honom i stället för att laga mat eller vad man nu håller på med för osocial syssla.

badväder

I helgen när det var så varmt var vi ute vid en sjö och badade. Russell var i flera gånger. Han gillar att bada, men inte att vara blöt. Han skakar och ruskar på sig och skrubbar sig mot handduken. Vi hade glömt att ta med någon egen handduk åt honom, men han kröp upp bredvid oss.
Jag tror att han kan simma, men han håller sig helst i vattenbrynet. Fastän det var fullt av buskar fick han inga fästingar. Han har bara fått en hittills. Måste bero på citron-mjällschampot. Apropå det så verkar det faktiskt som att han ÄR en ovanligt allergivänlig hund (för att minska allergirisken ännu mer kan man tvätta med mjällschampo). Barnens allergiska kompisar kan vara hemma hos oss - och vara med EN HUND(!) - det är helt fantastiskt. I vanliga fall kan de inte ens komma in i samma lägenhet som en hund har varit i. Att det kan vara så stor skillnad!

Vindhund

Igår var jag med Russell hos fåren. Jag tänkte att vi bara skulle gå lite i hagen för att han ska vänja sig, så vi gick förbi några får. Det jobbigaste var att fåren hade bajsat överallt. Jag hade ju koppel på Russell och det blev en jobbig dragkamp eftersom det var nästan oemotståndligt för Russell att nosa på bajset. Sen stannade vi till vid några får och tittade från någon meters håll. Russell lade sig ner precis som dem och bet lite i gräset. Vad mysigt tänkte jag tills jag märkte att det var en fårbajs han hade hittat.
Innan vi skulle gå ut ur hagen mötte vi ett lamm som stod för sig själv och bräkte. När jag sträckte ut handen kom lammet fram och nosade på oss. Russell var så lugn, han satte sig till och med ner. Sen tittade han på mig, såklart han fick en godis då. Egentligen vill han leka med lammen, men jag vill inte att han ska skrämma dem, så han var väldigt duktig.
Däremot skrämde han vår granne som är hundrädd. Hon skulle försöka klappa honom, men då drog han sig tillbaka och skällde. Oj, han är lika rädd för mig som jag är för honom, sa hon. Det var konstigt. Russell brukar nästan aldrig skälla. Men det kanske är något som hör till den här åldern att bli lite mer vaksam. Ibland blir han så orolig om någon av oss går iväg, det är sen vi började ensamträna. Så vi tränar bara korta stunder än så länge. Om han får ha ett gott tuggben brukar det gå bra, eller om han är trött.
Russell skällde förresten också på en annan grannes döva katt. Den bara slickade honom på nosen.
Nu har Russell blivit kompis med flera av de stora hundarna som bor här omkring, som morrade åt honom förut. Det är bra. Han vill så gärna leka med dem, fast han är försiktig också. En morgon sprang han med dalmatinern som bor bredvid oss in och det gick jättebra, som tur var. Han lät till och med Russell tugga på ett av hans ben. En annan hund som vi träffade ute var så söt. Hon ville låna ut sin boll till Russell, hon puttade den till honom med nosen.

vårhagen

Det är så himla härligt i hagen på kvällarna nu. De här bilderna tog jag i går kväll. Said och Moses kastade apport med Russell, men sen sa Said att han behövde springa av sig. Det ville Russell också. Och ramla runt i gräset och busa. Russell fick valfnatt, men det gjorde inget.
Idag träffade vi en annan Portis i hagen. Hon var vuxen och jättestor. Fast hennes husse sa att hon var spinkig under all päls. De hade klippt henne med sax. Pälsen var lite halvlång överallt, men längre på öronen. Hon var fin, men jag var tvungen att fråga vad det var för ras. Det ser så annorlunda ut när de inte är kortklippta på nosen. Russell var lite trött, för han hade träffat två labradorer och en dalmatiner innan, men de hälsade i alla fall. Sen låg Russell i Magnus skugga och vilade. Det var så varmt i solen. Hur skönt som helst, tyckte vi i alla fall.
Russells lookalikes lammen har kommit ut i den andra hagen nu. De rör sig knappt om man jämför. Går bara och betar. Men Russell är väldigt nyfiken på dem och deras bajs. Fast de är nog lite läskiga också. Jag vet inte om vi ska våga gå fram och hälsa, antagligen skulle Russell börja skälla och skrämma dem.

sommarfrisyr

Idag åkte klippmaskinen fram igen. Magnus har tjatat om att få klippa Russell kortare, han ville så gärna testa om det går. Och jag gillar ju också att klippa, så till slut gav jag med mig. Men inte kortare än tre centimeter. Det gick bättre än förra gången, men det tar tid att klippa hela pälsen.
Russell var rätt så lugn. Det verkade inte som om han tyckte att själva klippningen var så farlig, i så fall var det värre att stå still så länge. Så han satt, stod och låg ganska still när vi matade honom med hemgjort blodpuddingsgodis som Anna hade tipsat om. Russell tyckte själv att han var värd ganska många bitar för att han var så duktig, det märktes. Efteråt klippte jag lite mer med effileringssaxen. Det blir riktigt bra med den, men jag fick ge mig, för vi hade ju hållit på så länge.
Det verkar inte vara lätt att få en jämn frisyr, men både vi och Russell lär oss väl med tiden. Det blev i alla fall bättre än vad jag hade trott. Magnus säger att han ser lättare och sportigare ut. Nu har han lite att växa i. Nästa gång ska jag nog bara ta saxen. Förutom på nosen förstås.

hundkompisar

Nu har Russell både slutat valpkursen och tappat sin första tand. Han börjar bli mycket större. Valpkursen verkar ha gett honom bra självförtroende inför andra hundar. Russell har tyckt att det har varit jätteroligt med de andra valparna där, fast det är så olika raser. Han har funkat bra med alla. Det verkar som om de leker bra ihop när de är små, men sen kan det bli lite olika. Vissa av våra grannhundar morrar när de ser Russell, de blir visst svartsjuka när det kommer en gullig valp som deras hussar och mattar vill hälsa på. En annan granne verkar ha som hobby att ta hand om problemhundar, det känns inte så kul att träffa på dem. En liten mops som bor tvärs över gården vill så gärna hälsa på Russell, men hon är så vild, så det går nästan inte. En av våra grannar har en stor raggig hund som har precis samma färger som Russell. Den är lugn och trevlig, men alldeles för stor för att nedlåta sig till att leka med Russell. Russell blir i alla fall glad när de träffas och hon som har honom har sagt att hon gärna kan vara hundvakt till Russell ibland. Det är så kul att Russell börjar få egna kompisar. Det är roligt att vara ute med honom. Han är så nyfiken. Idag träffade han en Welsh Springer Spaniel ute i hagen som var ungefär lika gammal som han. De ville inte sluta leka. Hoppas vi träffar dem flera gånger!

High five

Igår lärde sig Russell både vacker tass och high five. Han är jättestolt. Nu försöker han göra det så fort han får chansen. Väldigt trevligt när han kommer och hälsar.

En annan lek som Russell ofta vill leka är dragkampsleken. Förut har vi varit lite försiktiga med det och släppt taget fort för att han skulle lära sig att komma tillbaka med leksaken som i apport. Vi har också velat undvika att han ska hetsa upp sig och bitas. Men häromdan läste jag i boken "Valpskolan" om hur viktigt det är för valparna att få busa och det stod också att det är ett bra sätt att träna på att kunna lugna ner sig om man plötsligt avslutar leken när det blir för vilt och tar upp den igen när valpen har lugnat sig. Då lär sig ju valpen på vilket sätt det är okej att leka, eftersom den gärna vill fortsätta med leken. Det var ett roligt tips tycker jag. Hundar leker ju ofta kamplekar med varandra också, så man kan ju förstå att de behöver det.

Vi såg förresten på ett program om en vargforskare som levde med en flock vargar. Där var det hårdare tag. Han hade slutat åka in till sjukhuset för att sy igen såren han fick när han lekte med sina vargkompisar. De läkte ändå bäst genom att vargarna slickade rent såren på honom...

När Russells bittrasa fastnade under köksdörren kunde han leka dragkampsleken med sig själv. Dörren höll emot. Det roade han sig med en lång stund, och han fick faktiskt loss den till slut.

sommarstället

Vi har haft en skön helg på Mariannes land. Jag hade haft jättemycket att göra med skolan och varit dunderförkyld, så det var väldigt skönt att bara ta det lugnt. Det var härligt för Russell att inte behöva ha koppel och få vara med överallt. Det är så här man borde bo med hund egentligen. Både Russell och barnen badade, men efter att Russell hoppade i från bryggan första dan tog han det lite försiktigare sen. Det är fortfarande rätt kallt i vattnet, även för en vattenhund.

Jag glömde skriva att resan gick jättebra.Russell verkar ha vuxit ifrån sin åksjuka nu!

svarta fåret

Fårhagen har blivit ett av favoritställena. Det är så kul att kunna springa fritt och leka där, det känns lite tryggare. Russell ser nästan ut som ett litet lamm när han går där och nosar. Tur att det finns två hagar, det blir en till hundarna och en till fåren när de får komma ut. Det enda man måste se upp lite med är andra hundar, men Russell har ju vuxit till sig lite nu. Det är skönt. Ibland träffar han någon att leka med i hagen också. Den som varit roligast hittills är en svart cockerspanieltjej. På bilden här har han just hittat en godisbit i ett träd.

Första doppet

Grooming

Nybadad och gosig.

Klippmaskinterror

Nää, nu börjar Russell se ut som en schnauzer. Det går inte att skjuta upp längre, nu måste klippmaskinen fram igen. Den här gången tänkte vi pröva att klippa pälsen på kroppen lite också, men åh vad det var svårt. Vi testade att hålla emot både skinnet och pälsen som bara ville åka med i klippmaskinens riktning. Vi fick inte av så mycket päls och tur var väl det, för det verkade bli ganska ojämnt. Russell klarade att hålla sig ganska lugn, åtminstone så vi kunde hålla på en stund. Han fick godis när han var duktig och stilla. Jag tyckte det gick ganska bra i alla fall. Sen klippte vi nosen också. Det var det svåraste, men klippningen tog i alla fall. När jag klippte framme vid nosen försökte han slicka på klippmaskinen, men han gjorde inte illa sig.

Vi klippte med 1 cm och 8 mm längd på kammen och det blev i alla fall finare än förra gången, för då fick han alldeles spetsig nos. Fast det blev inte så jämnt, jag kom inte åt överallt. Men man ska inte överdriva, bäst att sluta medan det fortfarande går ganska bra. Vi får väl ta fram maskinen snart igen så det blir lite tätare träningstillfällen. Efteråt fick Russell lite mer godis för att han hade varit så duktig. Oj vad trött han blev, han somnade med en gång.

Men titta vad fin han är!

Said och Moses har också fått nya frisyrer. De var lite lättare att klippa, fast Moses fick också lite godis från påskägget för att orka det sista. Man lär sig en del knep.

fågelapportering

Berättat av Moses: Jag berättar bara om jag slipper läsa det sen. Russell hittade en död fågelunge idag när vi var i fårhagen. Man såg att den var död och det knaprade när han bet på den. Han sprang iväg med den. Vi ville inte ta i den för det var så äckligt. Vi gav Russell varsin godis och då släppte han fågeln till slut. Sen fick Russell bära apportgrejen när vi gick hem. Nu får Russell inte slicka oss på händerna förrän han har borstat tänderna.

GLAD PÅSK!

Gnagare

Nya tänder på gång? Bitandet har fått ny fart. Nu förbrukar Russell tuggpinnarna på löpande band som han annars knappt brukar titta åt. Moses nya blanka träningsoverallsbyxor är svåra att hålla sig ifrån såna här dagar.

Det har varit en skön dag. Vi har varit ute en del i skogen. Russell fångade en ödla, men Magnus hindrade honom från att äta upp den. För att han skulle börja tänka på något annat och inte leta efter ödlan igen fick han göra en spårövning och leta efter Said som sprang iväg och gömde sig.

Långben

Det är en sak som jag har glömt att berätta om.
Att Russell växer hela tiden syns ju. Det är nästan så man märker skillnaden från en dag till nästa. Barnen har ritat märken av hur hög han var när han kom hit på dörrposten där de brukar mäta sig och han har vuxit flera centimeter på en månad. Men det märks på andra sätt också. Nu vill han gärna sträcka sig upp och till exempel se efter vad vi äter för mat. Vi får putta ner honom och säga till. Han borde ha lärt sig ordet NER vid det här laget. När vi var och hämtade Russell blev vi varnade för att ha honom i soffan, för att han skulle kunna ramla ner och bryta benen, men nu hoppar han lätt upp där själv. Som tur är trivs han bättre på golvet. Utomhus springer han gärna över små bergknallar som det finns mycket av här. Han verkar gilla att hoppa och klättra. Jag hoppas att han inte får problem med höfterna som de kan få om de överanstränger sig. Men det verkar så lätt för honom... Här hemma överraskade han mig sist när jag hade duschat av honom i badkaret. Jag skulle just lyfta ur honom på en handduk som jag hade lagt ut på golvet, men då stod han bara där på handduken och hade hoppat dit själv. Jag blev rätt så chockad.

Det senaste framsteget som den här höjdhopparen gjorde var att hoppa ur sin kompostgaller-säng rakt upp i våran säng som är bra hög, mer än femtio centimeter. Då går det inte att stänga in honom där för att han ska vila när han är vild längre alltså. Vi får jobba med andra lugnande metoder när han börjar valpfnatta och det är väl ändå bättre i längden.

Valpkurs

Idag var vi på valpkurs för första gången. Kursledaren sa att valparna hade börjat skolan. Det var jätteroligt att se alla hundvalparna, det är inte så ofta man får se dem medan de är så pass små. Det var väldigt stor skillnad i storlek mellan de olika raserna. (De var ju lite olika gamla också, men någorlunda jämngamla, typ +/- två-tre veckor från Russell) En Rottveiler och en Engelsk Springer Spaniel var störst. Jag tror de var minst dubbelt så stora som Russell. Den som var minst såg ut att vara en Amstaff Terrier, så himla söt! Jag tog inte med mig kameran, så ni får tänka er hur de kan ha sett ut. Russell tyckte det var jättekul att träffa så många andra hundvalpar. Man har ju hört att Portugisiska Vattenhundar kan vara lite reserverade, men det stämde inte på Russell idag i alla fall. Han var väldigt nyfiken på de andra. En Lagotto-valp som var bredvid oss ville han springa och hälsa på. De nosades och Russell viftade på svansen hela tiden.
Den mesta träningen gick faktiskt ut på att vänta på vår tur och låta bli att springa fram till de andra hundvalparna. Men det fungerade ganska bra att göra "ryggsäcken" då, när man sitter på huk bakom hunden och klappar den lugnande på bröstet. Russell klarade allt vi skulle göra, det var lätt för honom. Bara när vi skulle göra en följsamhetsträning utan koppel, då sprang Russell och bajsade i stället. Det var nog därför han hade så svårt att stå stilla och vänta innan. Alla väntade medan jag tog upp bajset. Sen följde han i alla fall efter mig perfekt när jag vände och gick åt olika håll. Hur kunde han veta att han skulle göra det just idag?

Kommunikation

Russell har två ljudleksaker som både vi och han gillar. En hundvalp som skäller när man trycker den på magen. Det funkar lika bra att bita. Han snodde den ur babylådan när Aksel var här och hälsade på och han gillade den så mycket så han fick ha kvar den. Den skäller inte så högt nuförtiden. Eftersom Russell gillade hunden så mycket så har han fått en gris också. Den knarrar och grymtar när han biter på den. Det låter ganska trevligt faktiskt. Russell gör en massa roliga ljud själv också, utan att skälla så mycket, som att han pratar med oss.