Långben

Det är en sak som jag har glömt att berätta om.
Att Russell växer hela tiden syns ju. Det är nästan så man märker skillnaden från en dag till nästa. Barnen har ritat märken av hur hög han var när han kom hit på dörrposten där de brukar mäta sig och han har vuxit flera centimeter på en månad. Men det märks på andra sätt också. Nu vill han gärna sträcka sig upp och till exempel se efter vad vi äter för mat. Vi får putta ner honom och säga till. Han borde ha lärt sig ordet NER vid det här laget. När vi var och hämtade Russell blev vi varnade för att ha honom i soffan, för att han skulle kunna ramla ner och bryta benen, men nu hoppar han lätt upp där själv. Som tur är trivs han bättre på golvet. Utomhus springer han gärna över små bergknallar som det finns mycket av här. Han verkar gilla att hoppa och klättra. Jag hoppas att han inte får problem med höfterna som de kan få om de överanstränger sig. Men det verkar så lätt för honom... Här hemma överraskade han mig sist när jag hade duschat av honom i badkaret. Jag skulle just lyfta ur honom på en handduk som jag hade lagt ut på golvet, men då stod han bara där på handduken och hade hoppat dit själv. Jag blev rätt så chockad.

Det senaste framsteget som den här höjdhopparen gjorde var att hoppa ur sin kompostgaller-säng rakt upp i våran säng som är bra hög, mer än femtio centimeter. Då går det inte att stänga in honom där för att han ska vila när han är vild längre alltså. Vi får jobba med andra lugnande metoder när han börjar valpfnatta och det är väl ändå bättre i längden.