En bra dag

I morse hittade Russell ett läskigt aluminiumfoliepaket här utanför. Han fattade väl att han inte skulle få ha kvar det för han sprang bort med det det fortaste han kunde. När jag fick tag i honom tuggade han som en galning på aluminiumfolien som spred en lukt av hamburgare, eller var det kebab. Jag blev rädd att han skulle sätta i halsen eller svälja det, men till sist fick vi i alla fall ut all folie, fast jag fick ett bett i tummen. Igår tuggade han i sig en bit baguette som han hittade innan jag hann ta den och han är också helt tokig i fågelmat. Undrar om han tycker att hans egen mat är för tråkig. Det är så jobbigt att folk slänger så mycket saker längs cykelvägen. Jag har börjat ha med mig en påse som jag plockar upp skräp i ibland, men jag har i alla fall inte gått så långt att jag plockar upp bajset efter andra hundar.

När vi kom in fick Russel duscha. Det verkade som om han tyckte det var skönt. Vi klippte också klorna och klippte bort lite krushår som stack ut från öronen. Vi skulle gå på födelsedagskalas så då måste han ju va ren och fin.

Vi åkte buss hem till Magnus pappa Mats som fyllde 65 år. Vi hade varit lite oroliga innan att bussresan skulle bli jobbig, för Russell har kräkts ett par gånger i bilen. Bortsett från den första bilresan från Surahammar, så har vi hittills inte lyckats ta oss så långt hemifrån. Men nu var vår bil på lagning, så vi var ändå tvungna att ta bussen.

Men det gick jättebra! Vi hade packat en väska med hans mammafilt i botten, i fall nån skulle behöva hoppa av bussen och gå hem med honom, men Russell var helt lugn efter ett tag och somnade i väskan. Han ville inte ens gå ur väskan när vi hade kommit fram. Han var väl trött för sen sov han länge under bordet medan alla andra åt jättegod mat som han säkert skulle ha varit väldigt intresserad av om han hade varit lite piggare, för det fanns både lax, kyckling, rökt älgkött och till och med älghjärta. Sånt borde väl fresta en hund...

Sen lekte vi i deras trädgård och hade jättekul. Det var skönt att det fanns staket, det blev lite lugnare. Russell började lära sig apportera, efter att Moses hade visat hur man skulle göra kom han faktiskt tillbaka med bollen till oss (fast lite senare hade han glömt det). Vi lekte kurragömma också och Russell var med och spelade fotboll. Han hann nästan inte busa alls för det hände så mycket nytt. Man kan säga att han uppförde sig mycket bra.